Kattrasen sphynx, också kallad nakenkatt, har ett mycket speciellt utseende, kanske främst för att den saknar päls. Den började födas upp i Kanada på 1960-talet. I en kull av normalhåriga katter föddes en helt hårlös katt och det var från den aveln hade sin början. Aveln lyckades och en ansökan gjordes om godkännande av rasen i slutet av 1960-talet. Rasen godkändes men så småningom drogs det dock tillbaka eftersom rasen hade vissa ärftliga defekter. År 2002 godkändes rasen åter igen av det internationella kattförbundet. Namnet sphynx har rasen fått eftersom man tyckte den påminde om de egyptiska kattstatyerna. Tidigare kallades rasen även canadian.
En sphynx är i det närmaste hårlös. Den har några fjun som knappt syns och huden känns som en persika vid beröring. Dess hud är känslig för både sol, kyla och uttorkning. På grund av detta bör sphynxen inte vara utekatt. Den behöver förstås ingen pälsvård, men man bör vårda huden och bada den emellanåt. Ansiktet har ett mycket speciellt utseende med fladdermusliknande öron och markerade kindben. Tassarna är ovala och den har långa tår. Det är en liten till medelstor katt med muskulösa ben. Dess svans är lång och avsmalnande mot toppen. Längden på svansen är proportionerlig till kroppen och hår på svanstoppen är tillåtet.
Sphynx kan fungera till allergiker
Det finns inga garantier för att alla allergiker tål en sphynx men många tål dem utan problem. Ämnet är omdiskuterat och även denna har ras har likt alla katter, den antigen som allergiker är överkänsliga mot. Att sphynxen är hårlös kan göra att antigenerna som är luftburna inte sprids lika lätt. Sphynxen bör ju dessutom badas och på det viset minskar även risken för de luftburna antigenerna. Innan man köper en sphynxkatt bör man dock kontrollera med sin läkare och kanske även umgås med en katt av denna ras innan. Att riskera och sedan upptäcka att det inte fungerar är inte bra varken för katten eller ägaren.